Sundsvall-Leksand 3-1 (0-1, 1-0, 2-0)

Leksands mål: 0-1 Johan Hägglund (Jens Bergenström, Jesper Ollas).

***

Men jösses.

***

Låt oss ta det i listform:

Förtvivlat svårt att ställa upp i ett ordnat anfallsspel
Precis lika svårt att ens skapa halvchanser
Svagt passningsspel
Obefintligt understöd
Slarviga uppspel
Nonchalans i egen zon
Tvåa på alla puckar som det går att vara tvåa på
Slarviga offsideavblåsningar
Too many players med fem minuter kvar att spela och 2-1-underläge
Dålig fart
Dålig kreativitet
Sämre och sämre insats för varje period
Total nedvikning när matchen skulle avgöras

***

Inför kvällen hade Leksand tagit en poäng på sina tre senaste matcher.

Man undrar vad som är hönan och vad som är ägget.

Beror den dåliga insatsen på de dåliga resultaten? Eller beror de dåliga resultaten på de dåliga insatserna?

***

I listan ovan finns det två tendenser som jag finner mer oroande än övriga.

Det ena är hur Leksands utvecklades under matchen.

Man inledde med en godkänd första period där man tidigt tog ledningen. Fram till 1-1 i andra perioden såg man ut som ett lag som har tänkt att vinna på bortaplan ”utan att imponera”. Resten av andra perioden såg man ett lag som var bättre än motståndaren men utan att få anfallsspelet att klaffa.

Och så i tredje perioden går man ut och blir mer eller mindre överkörda.

Sundsvall stormade fram i anfallsvåg efter anfallsvåg medan Leksand slarvade bort pucken så fort man fick tag i den. Enbart flyt och Patrick Galbraith var vad som fördröjde 2-1-målet så pass länge.

***

Det andra som är oroar är det obefintliga passningsspelet och understödet.

Plötsligt var det som förra säsongen igen. Varje match spelet knöt sig då var det som att leksingarna aldrig hade spelat med varandra tidigare. Antingen gick åttio procent av passningarna fel eller åkte varje ut på egna fruktlösa soloresor. Detta har vi till stor del varit förskonade från den här säsongen.

Inte i kväll.

All sorts kemi tycktes som bortblåst.

***

Jens Bergenström jobbade bra matchen igenom och varit enligt min måttstock Leksands bäste spelare. Mot Västerås var han Leksands ende målskytt och nu var det han som jobbade fram lagets enda mål när han spelade fram Johan Hägglund. Han flankerades av Jesper Ollas, som förvisso var ambitiös men ungefär lika dålig vän med pucken som senast, och av Ken André Olimb, som också var ambitiös, men dessvärre frustrerad och helt utan lycka i sina aktioner.

***

När Jared Aulin kom till föreningen beskriv han sig själv som en väldigt kreativ spelare. Och det är han verkligen.

Ibland ställer det till problem. Många har klagat på hans tendenser att söka för svåra lösningar i exempelvis power play.

Men i en sådan här match när lagspelet inte fungerar får man sätta sitt hopp till individuella snilleblixtar. Och i dagens Leksand är Jared Aulin en av väldigt få som kan leverera dessa.

Han hade ingen stor afton i kväll, men hann i alla fall med att skaka fram ett par bra målchanser till sig själv i tredje perioden när spelet i övrigt var som allra sämst.

Tyvärr fick han inte mycket till hjälp av sina kedjekamrater. Han tycks sakna en lekkamrat. Han tycks sakna Daniel Hermansson. Det gör jag också.

***

Nu väntar Malmö i nästa hemmamatch. Förhoppningsvis är känslan av stormatch just vad som krävs för att ladda om. Och förhoppningsvis kan man må bra av att inte vara det enda laget som vill upp farten på spelet.

Fyra raka förluster får hur som helst räcka.

***