Ni har säkert sett dem på sektion A3 i Tegera Arena. Två äldre damer i matchtröja som troget köper säsongskort och som sällan missar en hemmamatch.
Inga-Lill Nilsson  och Ann-Marie Hellström - systrar från Mockfjärd.

- Vi har gått på hockey sedan barnsben, ända sen det var utomhusmatcher, berättar Ann-Marie som också är den som haft säsongskort längst.
- Det är nog 40-50 år nu”.
Syster Inga-Lill har ”bara” haft det i 10 år.

Ni var tidiga med att ha Leksandströja på er på sittplats?
- Jo, jag köpte min första när vi gick upp till Elitserien första gången 2002. Vi får ofta höra att vi varit med på bild i tv-sändningarna, skrattar Ann-Marie.

Damerna är på plats i stort sett varje match och går gärna även på försäsongsmatcherna. ”Nämen är du ensam idag?” frågar vakterna om någon av dem råkar komma dit före den andra.

Jag frågar om de följer junior- och damhockey också:
- Nej, men vi var på alla matcherna när Leksand anordnade junior-VM. Det var roligt, säger Ann-Marie.

Systrarna är glada över att föreningen valt att satsa på yngre spelare i år.
- Fast det är tråkigt när de växer upp och försvinner till andra lag, menar Inga-Lill.

Saknar ni den gamla ishallen?
- Nej, absolut inte. Har man stått i toakön i den gamla hallen tycker man att Tegera Arena är toppen.

Vad får ni ut av att hålla på Leksand?
- Det är trevligt att träffa sina bänkgrannar igen när säsongen börjar. Vi blir som väldigt bekanta fast man inte känner varandra.

Ann-Marie berättar:
- Förr om jag haft bekymmer på jobbet var det skönt att åka på hockey och glömma allt sådant. Hockeyn tar bort tankarna på besvärligheter och jag kan koppla av. Så det ger mycket även om det kostat någon krona genom åren.

Hur mycket följer ni Leksand?
- Så mycket vi kan!

Ann-Marie har Dala-Demokraten och Inga-Lill läser Falukuriren, så både före och efter match läser de allt om Leksands IF.

Ann-Marie:
- Förr klippte jag ur artiklar och sparade, om invigningen av arenan, de viktiga matcherna och sådant. Men det gör jag inte längre. Det blev för mycket att spara på och när man börjar bli så gammal som jag, måste man tänka på dem som ska ta hand om allt sen…

Systrarna hinner alltid med en fika innan match. ”Vår uppvärmning!” Detta eftersom de är tidigt på plats.
- Vi åker alltid i väldigt god tid. Ingen av oss tycker om att köra bil, men vi måste ju, säger Ann-Marie. Min son skojar med oss om det där: ska ni in och klä på dem också?

På läktaren är det lugnt förutom alla som VET hur laget borde spela.
- I den gamla arenan fanns en gubbe som verkligen var expert. Vi kallade honom ”Kommentatorn” eftersom inte en händelse på isen undgick synpunkter. Vi skrattade mest åt honom, eftersom han inte var alltför otrevlig i tonen. Fast visst kom det kommentarer som ”Dunderklump!” och ”Passa då” eller ”Passa inte, skjut istället!”. Han visste alltid bäst.

***

Inga-Lills favoritspelare: Micke Karlberg
Ann-Maries favoritspelare: Jens Nielsen
Favorittränare: ”Nja,vi vet inte riktigt, men vi blev sura på han som petade Jens Nielsen.”
Roligaste hockeyminne: ”När vi gick upp första gången!”

***

Katharina Dalmalm

***