Bibic: ”Är ju det här som är ens mål”

Kimmo Lotvonen skadade sig. Patrik Norén likaså. Och Eric Moe också. Och Jean-Luc Grand-Pierre flyttade till Finland.
Plötsligt fanns det inte så många backar kvar.
Lösningen?
19-årige Alen Bibic fick göra allsvensk debut.

Och trots den misslyckade passningen fram till Almtunas 3-2 i går tror jag att få är missnöjda med den lösningen. På Bibic tre första matcher var han inte inne på ett enda baklängesmål och han har glatt fansen med sitt fina närkampsspel.

Leksand Times träffade Bibic efter måndagens hemmamatch mot Bofors.

Ganska roligt att spela i A-laget va...?
- Ja, det är skitkul! Man tränar ju på för att komma upp i A-laget som junior. Så är det ju, det gör man hela tiden. Det är ju det här som är ens mål.

Har det gått ungefär som du hade förväntat dig?
- Jag har väl aldrig varit någon som har tänkt så mycket. Jag försöker bara gå ut och spela det spel som jag gör med juniorerna. Det är väl därför de har tagit upp mig, för att jag har gjort det bra där, och ska jag då byta spelstil helt plötsligt... det tänker jag inte göra.

På 33 J20-matcher den här säsongen har Bibic gjort tretton poäng och ståtar med tretton plusmål.

- Det är ju mycket smartare spelare här, så är det. Och det är klart, i J20 går det väldgt fort också, men det går ändå lite fortare här ibland, som när man ställer om från försvar till anfallsspel går det RIKTIGT fort här.

Bibic fick känna på A-lagets hetluft redan i somras när han spelade två träningsmatcher.

- Helt ärligt var det mer nervöst då. Då hann man tänka mycket mer och få griller i huvudet om hur det skulle vara och så där. Men nu, i Mora till exempel, då var det bara in i hetluften direkt. Det kanske var positivt.

Den 193 centimeter långe och 97 kilo tunge backen har inte direkt varit blyg i sitt spel hittills. Flera gruff har han betat av och ett gäng fina tacklingar har han delat ut.

Vem i Leksand är bäst på att tackla? Vem är du mest rädd för på träningarna?
- Oj, riktigt svår fråga (skratt)... Jag måste säga Jesper Ollas... När han kommer där... då ser man upp!

Okej, vem är du MINST rädd för då?
- Nej, det finns nog ingen... Jag är rädd för allihop! Eller... jag har respekt för allihop.

Bibic har kunnat följa laget från sidan större delen av säsongen. Han har då fått chansen att skapa sig en bra bild av Leksands backar.

- Det är en bra blandning med spelskickliga backar som till exempel... vad heter han...?

Enström?
- Enström! (skratt) Och så har vi backar som verkligen gillar att smälla på, som Antti Hulkkonen.

Vem låter mest i omklädningsrummet här i A-laget?
- Aulin har jättemycket show! Han har hand om musiken och gillar att dansa. Det är väl den spelare jag har märkt. Gråhns tycker också om att prata rätt mycket.

När jag intervjuade Hulkkonen förut började Aulin plötsligt spela en skiva där han själv sjöng. Sjunger han mycket i duschen?
- Det vet jag faktiskt inte om jag ska vara helt ärlig, för jag duschar fortfarande nere hos juniorerna...! (skratt)

Har du klarat dig från någon inkilning?
- Det har varit så mycket viktiga matcher, så det har inte varit något. Sedan bor jag ju inte i Leksand, utan i Rättvik. Jag vet inte vad som hade hänt om jag haft en egen lägenhet i Leksand... (skratt)

Så du ser att hålla din adress hemlig...
- Ja, exakt! (skratt) Jag håller mig två mil härifrån och i hemlighet... hahaha!

***