- Backen om omställningen

Han är backen som redan vid 22 års ålder har gjort 150 elitseriematcher och 28 slutspelsmatcher.

Backen som för två säsonger sedan stod för 19 assist och sammanlagt 24 poäng i landets högsta serie.

Ja, när Eric Moe värvades av Leksand i våras var han tänkt som en av de bärande bjälkarna i lagbygget.

Men det har ju inte riktigt hunnit bli så. En operation för att lösa ljumsk- och höftproblem följdes av lång rehabilitering och någon ordentlig försäsongsträning blev det aldrig tal om.

Men nu är Eric Moe hel och frisk och på jakt efter toppformen. Segermatchen mot Bofors var hans sjätte match i Leksands tröja.

- Det är jäkligt skoj att spela igen. Jag känner mig frisk och hel och det känns viktigast just nu.

Hur känns formen då?
- Det kan absolut bli bättre, det kan det. Men man börjar känna sig piggare och piggare i kroppen. Så länge vi vinner är jag skitglad.

”Det kan komma folk var man än är på plan”

Att det kan vara ett problem att gå från Allsvenskan och prestera i Elitserien säger sig självt. Men faktum är att det ofta även är svårt när förhållandet är motsatt.

- Det är en omställning att komma från Elitserien till Allsvenskan. Det är en annan typ av hockey. Det går fortare här och det är folk överallt. Det är lite mer ”köra” här, det gäller att bli van vid det.

Vilken är den svåraste skillnaden när man går ner en nivå som du har gjort?
- Det är lite mer uppstyrt i Elitserien. Man ställer upp och styr, det är lite mer tanke. Här är det mer ”köra på” liksom och gå på och forechecka. Det kan komma folk var man än är på plan. Det går undan och man får köra mycket skridsko här och det är kul att få köra en sådan hockey också.

Den långa skadefrånvaron har gett Eric Moe chansen att betrakta lagets matcher från sidan, från den lyckosamma starten, till den tyngre fortsättningen.

- Vi jobbar på ett fartfyllt spel med mycket skridskoåkning. Under en säsong kommer man att få dippar när inte allt flyter på. Då gäller det att kriga på och tro på det man gör och det har vi gjort och nu på slutet så har det betalat sig. Vi vet våra grunder, då gäller det att komma tillbaks till dem så snabbt som möjligt när man får sådana här dippar.

”Har bara varit skoj att komma iväg”

Vi är nog rätt många leksingar som inte vet så mycket om dig. Vad kan du berätta om dig själv för oss?
- Ja du, jag är uppfostrad en liten bit utanför Sundsvall och har spelat hockey i Timrå hela livet. Det är väl det (skratt).

Eric Moe överdriver inte. Moderklubben är Timrå IK och han har bland annat spelat i klubbens J18-, J20- och A-lag. Elitseriedebuten skedde redan som sjuttonåring 2005/06. Sedan dess har han fortsatt att vara klubben trogen, så när som på ett tolv matchers gästspel på lån i grannföreningen Sundsvall Bobcats. Fram tills nu alltså.

- Jag hade ett tungt sista år i Timrå, fick inte så mycket förtroende och det gick lite knackigt. Och jag kände att jag behövde en nytändning för att komma någonvart. Och jag kände väldigt tidigt att Leksand var ett bra alternativ för att gå vidare i utvecklingen.

Men känns det inte konstigt att plötsligt inte spela i Timrå längre efter alla år?
- Nej, jag tycker bara att det känns jäkligt kul faktiskt! Man har haft så många år där nu, så det var på tiden att göra någonting annat. Så det har bara varit skoj att komma iväg och göra det.

Efter en stark elitseriestart har Timrå dalat i tabellen och parkerar utanför slutspelsplatserna.

- Det är klart att man har några polare där, som man har kontakt med, men det är mest vanliga kompisgrejer.

I Timrå finns Elias Granath som har spelat här i Leksand ungefär lika länge som du har spelat där. Hur sköter han sig där uppe?
- Han sköter sig som vanligt bra. När jag var i Timrå var han väldigt bra. Han är stark och med bra driv med pucken. Så Granathen är bra både på och utanför isen, tycker jag.

***

Eric Moe berättar om formen, den nya serien och flytten från sina rötter.