Leksand rycker i tabellen

Leksand-Troja-Ljungby 3-2 (1-0, 2-1, 0-1)

Leksands mål: 1-0 Filip Forsberg (Mark Hurtubise), 2-1 Jon Knuts (Gabriel Karlsson, Erik de la Rose), 3-1 Johan Ryno (Jens Bergenström).

***

Man borde egentligen inte bli förvånad.

Jag menar, det är ju uppenbart att Filip Forsberg är speciell. Den som vinner JSM-guld som 15-åring och JVM-guld som 17-åring är inte som alla andra.

Men ändå.

Jag vet inte hur många spelare jag har sett komma tillbaka från tuffa landslagsturneringar fysiskt och psykiskt utmattade. Som har haft svårt att omedelbart att prestera.

Forsberg?

Vi kan låta statistiken tala. Senast slog han två målpass. I dag satte han 1-0. I powerplay dessutom.

Och här sitter jag, nio år äldre och känner mig mer gammal än någonsin.

Dagens ungdom alltså, att de inte åtminstone har värdigheten att LÅTSAS bli lite trötta, för att glädja oss gamlingar en aning...

***

Det var en märklig match vi fick se här i Tegera arena.

Skotten haglade åt båda håll.

Målen kom i alla möjliga spelformer.

Ett i powerplay. Ett i boxplay. Fyra av fem mål var resultat av snabba spelvändnignar.

Det där med spelvändningarna var ingen överraskning. Vi bjöds på sextio minuter med ett närmast konstant böljande.

***

Tre olika formationer gjorde Leksands mål.

Firma Johan Ryno/Jens Bergenström hjälptes åt att sätta 3-1 i boxplay. Det kändes väldigt logiskt. Hur många gånger bröt sig den duon fram och skapade farliga chanser i numerärt underläge? Fem? Sex? Hundra?

***

Det riktigt matchavgörande målet var emellertid Jon Knuts 2-1-kasse.

Troja-Ljungby tog fram en stor hink kallt vatten och hällde över Leksands huvud när man satte 1-1 i ett läge då 2-0-målet bara kändes som en tidsfråga.

Det hade kunnat vända allt på ända. Speciellt med tanke på Leksands problem med lag på seriens undre halva. Och med tanke på tendensen att falla igenom i varannan match.

I stället gnuggade man oförtrutet vidare och belönades när Gabriel Karlsson och Erik de la Rose fina förarbete hittade Jon Knuts som hur behärskat som helst snärtade in ledningspucken.

***

Leksand spelade stabilt i defensiven, men Troja-Ljungby kom ändå till många avslut och hade flera farliga lägen. Men gång på gång var Erik Hanses där och bjöd på ett helt gäng finfina räddningar.

Det gör honom till en av kvällens stora segerherrar.

***

Kedjan med Jacob Blomqvist, Ken André Olimb och Martin Janolhs var den enda som blev mållös i Leksand. Janolhs såg pigg och farlig ut flera gånger, Olimb blandade och gav, medan Blomqvist hade en ganska jobbig match där passningarna inte ville hitta fram. Men så som han sliter och kämpar kommer det knappast att bli en vana.

***

Leksand befinner sig i inledningen av ett intensivt matchande och en sådan här insats glimrar inte så speciellt mycket, men är just vad som krävs i en sådan situation. Vi kan inte förvänta oss tio matcher bestående av champagnehockey när de spelas på mindre än fyra veckor.

Men visst, det hade inte skadat att ha ett extra mål att gå på där i slutet. Men en match utan lite tandagnisslan är ingen riktig match, antar jag.

***

Vad kan hoppas på mer än att Leksand vinner?

Tja, att Västerås och Malmö förlorar, medan Bofors tappar poäng?

Det var just vad som hände i dag.

Leksand har nu fyra poäng ner till Västerås och det är första gången på jag vet inte hur länge som det finns något av ett gap mellan de lagen.

Det tycker jag att vi tackar allra ödmjukast för.

Vilka som slog Västerås? Ingen aning.

***