Per Karlsson: Blåvit bukett

I dag, den 25 juli, är det ett år sedan Mattias Timander blev klar för Leksand. Det kan vara värt att uppmärksamma. Låt oss uppvakta den i alla avseenden store backen på hans ettårsdag som leksing. Han andas så mycket hjärta och professionalitet att hoppets låga om en ny förnämlig säsong inte darrar det minsta medan tårtljuset blåses ut. Hela han brinner ju fortfarande, som 38 mäktiga ljus, vilka inte blåses ut så lätt.

Bortsett från viss oro på målvaktsfronten - som senare visade sig gravt omotiverad - satt man ju rätt nöjd vid motsvarande tidpunkt förra året. Värvningen av Timander kändes absurt nog lite överflödig. Lite tveksam, lite osäker. Än mer karaktär av lyxvärvningar uppfattades tryoutkontraktet med Hurtubise i september och Rynos kontroversiella signatur i samma veva.

Vill man ens tänka på hur seriespelet gångna säsongen artat sig utan dessa tre?

Nu sitter vi så där nöjda igen. Ja, än mer nöjda eftersom ingen oro finns avseende målvaktsposten. Har man dessutom senaste vinter erfarit att svåra skadeproblem hos mest uppburna stjärnan Pelle Prestberg inte behövde innebära katastrof utan knappt märktes när Leksands defensiv blev seriens bästa, Jens Bergenström täckte skott lika ofta som han avlossade dito framåt, Timander stod general som en gång Kari Eloranta, juniorer blommande ut som en enda stor sprakande blåvit bukett, lika vacker från alla sidor, plantor från en skola som åter tillhör de bästa - då finns det fog för tillförsikt.

Ändå kan man nära hemliga drömmar att något ska hända i silly's elfte timme. Och händer inget - drömmer jag våta drömmar om en Pelle Prestberg lika hungrig som Timander och den ständigt glupande Bergenström och tjugo andra redo att käka puck från tidig morgon till sen matchkväll, hela vintern lång säsongen 2012/2013.

***

SKRIVET AV PER KARLSSON

***