Under söndagen blev guldhjältarna från Leksands fyra SM-vinnande lag hyllade i Ejendals Arena. Dels fick de gå ut på isen innan nedsläpp och ta emot folkets jubel, men de var även inne i Sportbaren och blev hyllade på Superstars förfest. Legenderna avlöste varandra på scen, eller vad sägs om Rune Mases, Christer Abris och Harry Persson? Vi har intervjuat en av hjältarna för vår återkommande artikelserie vid namn "Kompisar från förr" - Dan Laabraten.
"Arbetar som scout"
Allt bra med dig, Dan?
- Jodå, jag ska inte klaga. Jag mår bara bra!
Vad arbetar du med nu?
- Jag arbetar som scout åt New Jersey Devils.
Okej! Häftigt.
- Hehe, ja, det är det många som tycker! (skratt)
Saknar du tiden i Leksand?
- Nej! Jag var så pass gammal när jag slutade spela, så jag känner att det jag gjorde är alldeles lagom.
Vad är ditt största minne sen din tid i Leksands IF?
- Det måste jag självklart säga att det är de tre SM-tecknen. Det var ju något alldeles speciellt såklart.
Vad tycker du var det största du upplevde under din minst sagt lyckade hockeykarriär?
- Det måste vara när man fick reda på att man skulle få spela i Nordamerika. Du förstår, på min tid så var det inte som nu. Då var man ungefär 14-15 innan man fick veta att det ens fanns en liga som heter NHL, att de där borta var proffs och spelade hockey på heltid.
- Det var riktigt stort. I nuläget så är det inget märkvärdigt. Nu åker spelare fram och tillbaka mellan länderna och spelar hockey. Nu kan du leva på hockeyn i stort sett vilket hockeyintresserat land som helst.
Christer Abris berättar en anekdot på Förfesten där guldhjältarna var på besök.
"Vi var för överlägsna vid det andra guldet"
Följer du Leksands IF idag?
- Ja, absolut! Jag bor ju i Leksand och så, så det är klart att man gör!
Vad tycker du är det bra/mindre bra med Leksand idag?
- Om man tänker sig idag och när jag spelade så går det inte att jämföra. Eftersom att när vi spelade, så var vi ett av det allra bästa lagen i Sverige. Om inte det allra bästa. Tyvärr så är Leksand mycket långt ifrån det idag. Det kanske är den stora skillnaden..
- Så att jämföra så, tycker jag kanske inte att man ska göra.
Du fick vara med om att vinna tre SM-titlar med Leksand. Går det att rangordna dessa tre säsonger?
- Guldet vi tog 1973 är förstås det som känns allra bäst! Vid det andra guldet tycker jag att vi var alldeles för överlägsna. (skratt)
- Sedan när jag fick vara med om mitt tredje guld så har jag för mig att de precis ändrat systemet. Jag tror det var bäst av tre matcher då i SM-finalen. Jag minns i alla fall att vi vann mot Brynäs den gången. Men det första guldet måste jag säga var mest speciellt.
Vilken är den bästa Leksandsspelaren du någon gång lirat tillsammans med?
- Oj. Jag vet inte om jag vill, eller kan svara på den. Jag hade så många vänner och bra spelare i laget.. Nej, jag passar på den frågan om det är okej.
Under din tid i Leksand så blev du två gånger uttagen till hockeyjournalisternas all star-lag. Hur kändes det att bli uttagen till något sådant?
- Bara två!? (Dan höjer rösten)
- Haha, jag skojade bara. Så var det säkert, men själv har jag tyvärr inget minne av det idag. Men jag tror nog att det var något mycket speciellt för mig som för alla andra som någon gång fick vara med där.
Guldhjältarna fick givetvis stående ovationer.
Dan inte den bäste Dan?
Vem är egentligen den bästa Dan som spelat i Leksands IF? Du eller Dan Söderström?
- Haha, knepig fråga. Men jag måste ändå svara Söderström. Vet inte riktigt varför men det får bli mitt svar ändå.
Har du kontakt med någon av dina gamla lagkamrater än idag?
- Nej, det har jag väl inte. Man ser dem kanske ute ibland och hälsar och pratar en stund, men inte mer än så.
Du har möjligtvis inte någon gammal skröna du har lust att berätta om?
- (funderar) Nej, det tror jag inte att jag har. Jag är lite tråkig av mig. Du får ursäkta, hehe.
Du har också hunnit med fyra säsonger i NHL, hela 268 matcher. Vad är det första som dyker upp när du tänker tillbaka på de säsongerna?
- Då tänker jag på min andra säsong i Detroit som vart väldigt lyckad för min del. Ja, även för resten av laget, speciellt om man kollar min kedja. Under den säsongen gjorde jag 30 mål, centern i min kedja gjorde också 30 och andra forwarden som jag lirade med satte 38 kassar.
- Så vi gjorde hela 98 mål tillsammans, det måste jag säga var det bästa med mitt spel i NHL.
Robin Söderlund
redaktionen@superstars.nu
|
