 |
|
|
| Nyheter |
 |
|
2009-11-18 15:11
Tränare, traditioner och tervetuloa takaisin!
Här kommer en välskriven krönika som innehåller diverse funderingar. Vad var det Tolvanen gjorde så bra, får man kritisera Leksand och visst är det väl inget fel på våra nyförvärv?
|
Läs mer under annonsen:
|
En supportkrönika av det här slaget ska kanske inte främst innehålla kritik. Det håller jag med om. Samtidigt går det inte heller att sticka huvudet i sanden. Kritiken mot Leksand finns där, antingen vi vill det eller inte. Det bästa man kan göra av kritik, är att försöka göra den konstruktiv.
Det är väl inget fel på värvningarna?
Det mest kritiserade i Leksand de senaste säsongerna, har varit värvningspolitiken. Jag ska inte gå in på enskilda namn, men det råder inga tvivel om att vi många gånger har fått dålig valuta för de pengar vi har satsat. Givetvis kan vissa värvningar ifrågasättas, men det är väl trots allt inget större fel på namnen som sådana? Prestberg, Nordström, Rhodin t ex. Vi vet alla vad de kan och det var inte precis tio år sedan de var på topp. Två av dem var givna i Sveriges bästa lag så sent som i våras. Det man kanske ska fråga sig istället, är varför vi lyckas få ut så lite av så stora namn.
Personligen är jag av uppfattningen att en stor del av problemet de senaste åren har varit tränarnas insatser. Den sista riktigt, riktigt duktiga tränaren vi hade, anser jag och många med mig, var Jarmo Tolvanen. Varför då?
Tolvanen fokuserade på detaljerna
För mig handlar det om en enda sak: Inställningen. Tolvanens inställning var att i varje match förbättra någon detalj lite, lite grann. Minns en match mot Bofors borta, tror jag att det var, Leksand ledde i andra perioden och Tolvanen tog ut målvakten, för att träna spel 6 mot 4. Det är inställning! Att vinna var inte målet. Det viktiga var att utnyttja varje match till att bli bättre. Då kommer vinsterna automatiskt.
Det är så man bygger ett lag inför Kvalserien. Inte genom att åka landet runt och vara nöjd så länge man kan gneta till sig tre poäng borta mot Sundsvall. Det är så man skapar ett stabilt grundspel att falla tillbaka på, ett spel som spelarna kan lita på och känna sig trygga i. Det är så man bygger ett lag som kan ligga under med 4-0 i första matchen i Kvalserien och vända den, istället för att få stora darren och sedan torska fyra raka matcher av bara farten.
"Det sitter i väggarna!"
Det har också börjat talas en del om att motgångarna på något vis "sitter i väggarna" i Leksand. Det ligger nog en del i det, även om det kanske inte är väggarna rent fysiskt som är problemet (hallen är ju ny). Men ingen av våra senaste tränare har fått en "fresh start", som det heter på utrikiska. Alla tränare de senaste åren har fått en stor bit Leksandsarv vid sin sida, vilket nog inte alltid är en tillgång. Rautakorpi hade Christer Olsson. Pirro hade Per-Erik Eklund. Kempe hade Thomas Jonsson. Strumpan har Christer Olsson. Inget ont om dessa personer, men jag får känslan att man inte riktigt törs ge en tränare förtroendet att fullt ut forma sitt lag efter eget huvud och spelsystem.
Jukka Rautakorpi var ett välkänt och respekterat namn men ändå misslyckades han med Leksands IF.
Många var väldigt positiva till Strumpan när han värvades. Personligen hörde jag inte till dem som ställde sig längst fram i hyllningskören, men en sak såg jag som något väldigt positivt, nämligen att han verkar vara en tränare som ingen kör med. En tränare som sätter sin egen prägel på laget och föreningen. Jag har inte tillräcklig insyn för att veta hur det har blivit med det, men i sina första kommentarer var Strumpan väldigt noggrann med att framhålla att han minsann skulle bevara Leksands traditioner. Välvilligt? Säkert. Men ärligt talat, handen på hjärtat, vad har vi för traditioner värda att bevara rent sportsligt? Missförstå mig inte, jag tycker att Leksand är en fantastisk organisation som jag är otroligt stolt att tillhöra som medlem, men sportsligt måste man gå tillbaka till 70-talet för att hitta traditioner värda att bevara.
Det är en bra spelarmix i år
Att bevara traditioner har inget egenvärde. Traditioner är kulturbärare och den kultur de bär kan vara såväl skadlig som nyttig. Den fantastiska supporterkultur Leksand har kan ingen i landet mäta sig med. Den kulturen ska vi behålla, vårda och älska. Men i alla organisationer traditioner som inte är värda att behållas, och också nya traditioner som är behöver arbetas in.
För att återgå till det jag inledningsvis skrev om spelarna, så tror jag faktiskt att vi har en väldigt bra spelamix i år. Vi har unga och vi har gamla. Vi har hungriga och vi har rutinerade. Vi har ledargestalter och vi har juniorer. I Jocke Eriksson tror jag dessutom att vi kommer få den matchvinnarmålvakt vi har saknat sedan Hedbergs dagar. En vass center på det, och så gör vi ett lag av dessa spelare, så tror jag att Elitserien är mycket närmare än vad det stundtals har känts som den här säsongen.
Vad det gäller Jarmo Tolvanen håller numera till i Ungern. Hur kul kan det vara? Ungerns nummerupplysning finns på http://www.aranyoldalak.hu. Kanske vore det värt att slå Tolvanen en signal och se om han inte kan komma hit och bidra med lite av sin förbättringskultur. Tillsammans med Strumpans vinnarskalle, tror jag att det skulle kunna bli bra. Riktigt bra. Kanske till och med Elitserie-bra. Så om jag får bestämma säger jag tervetuloa takaisin, Jarmo, välkommen tillbaka!
Stiv Andersson
redaktionen@superstars.nu
|
 Kontakt - Annonsera - FAQ - Cookies
© Leksand Superstars. Publicering av bilder och texter från dessa sidor får inte ske utan tillstånd från Leksand Superstars.
|
|
|
|
|
